Queen of all dates

 
Det var varmt på fältet idag när vi skördade anemoner (Anemone), lejongap (Antirrhinum) och vallmo (Papaver) som ska säljas i buketter på Farmers Market. På väg till vattenkranen för att dricka stötte jag ihop med June. Jag hälsade och presenterade mig. – Dig vill jag prata med, kan vi träffas efter skolan? frågade hon.

Hon gav mig en påse dadlar av sorten Deglet nour som betyder date of light på arabiska. Det är en fruktig och lite hårdare dadel som är känd för att vara en av de bästa dadelsorterna i världen och den kallas för "Queen of all dates". Dom odlas här i Kalifornien och hon hade köpt dem på marknaden i onsdags. – Inga anteckningar! Jag vill ha en riktig konversation, sa June när hon såg min anteckningsbok.

June är trädgårdsmästare, socialarbetare, wwoofare och dansös. Varje år åker hon till Colombia för att dansa salsa. Hon har jobbat som socialarbetare i bland annat Grekland, Indien, Kambodja, Bangladesh och Syrien, där hon fortfarande är engagerad i arbete. Hennes föräldrar var bönder i Italien och det var där som hon lärde sig att odla. – I trädgården tycker jag bäst om att jobba med blommor. Att jobba med blommor förändrar människor, det får oss att må bra, säger June.

Vi pratade länge om integration i Sverige och USA. Sverige har alltid varit ett land som lever sina värderingar, säger hon. Som många andra jag pratat med har June hört om de starka högerkrafterna i Sverige och Danmarks nya lag att ta ifrån flyktingar deras tillhörigheter. – Det borde inte vara så i Sverige. Ni har alltid varit så öppenhjärtade. Vad har hänt? utbrister hon. Det behövs nya metoder för att handskas med den stora flyktingströmmen. – Ni borde låta alla studenter arbeta några timmar i veckan som språklärare åt de nyanlända. Gör något nu så kan det gå fort att göra integrationen till något positivt. Använd er av konst och möt varandra, säger hon. June fortsätter. – Vad jag vill säga till Sverige är att ni ska agera. Tänk inte litet, tänk stort! Ofta tar något litet lika mycket tid att genomföra som något större, säger hon. Hur är det då i USA? – Tyvärr är vi i USA på botten när det gäller att lösa social orättvisa… men jag hoppas att det kan bli ändring, säger June.

– Får jag ta ett foto av dig? frågar jag. – I vanliga fall hade jag sagt nej, men för din skull så går jag med på det, svarar hon. Hon gav mig en kram, en stor bukett med blommor och ett knippe purjolök att ta med hem.

 

 
0 kommentarer